Höstlov
Andreas har varit ledig den här veckan och vi åkte till Sunnansjö för att koppla av och mysa. Vädret har för det mesta varit kallt och soligt. Vi har plockat massa svamp, varit ute och sprungit med löparvagnen och legat på golvet och lekt mest hela tiden. Den här veckan har August helt klart tagit ett så kallat "språng" i utvecklingen. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, men någonting med motoriken och vad han förstår och uppfattar är nytt. T ex gungar han med till musik, sjunger och smackar, men framför allt har han haft en helt otrolig energi och farit runt mellan rummen, grejat med allt som kommit i hans väg och snackat och hojtat för fulla muggar.
August drar av plastbitar och ger till mig. Just nu ska bebisar i hans ålder gilla att vara hjälpsamma och ge en saker. August har t ex plockat upp nerdrällda svampar från golvet och sträckt fram till mig.
Jag kom på snilleidén att laga middag varannan kväll. Den här kvällen var det min tur att leka med August.
Fast lite hjälp behöver ju pappa ochså förstås.
Vi turades också om att bestämma kvällsaktivitet (gillar jag att organisera min familj?). TVn var bannlyst hela veckan (utom när jag var tvungen att se Downtown abbey och Bonde söker fru förstås), så spel och kort orkades med en stund i alla fall.
Promenad in till byn. Andreas tycker att det är viktigt med kniven så att folk ska tro att vi är från orten.
En lugn stund på verandan medan August sov i vagnen.
Idag kom vi hem strax efter lunch. Andreas tog en löptur med August och jag storstädade hela lägenheten. När de kom tillbaka satte jag mig på cafét rakt över gatan och handlade mat, la ut vårt köksbord på blocket och beställde julkort. Om två veckor åker vi tillbaka till Sunnansjö, förhoppningsvis med några kassar varma kläder till de människor som bor på asylboendet i Sunnansjö, för igår kväll bestämde jag mig för att försöka samla ihop lite kläder bland vänner och familj för att ge till dem. Jag tänker så mycket på dem och undrar vilka de är och vad de varit med om, vad de har för drömmar och förhoppnigar nu när de kommit till Sverige. Än så länge har jag bara vågat säga hej när jag mött någon av dem på vägen till eller från affären. Igår när vi promenerade hem från byn mötte vi en kvinna med två galet söta barn i sexårsåldern och de hälsade så vänligt och vände sig om och var nyfikna på oss och lilla bebisen i vagnen. Man vill ju bara göra något för att hjälpa..