Vårtecken
Vårt lilla liv tuffar på här hemma utan Andreas. Dagarna är identiska enligt ett supertydligt schema och börjar för mig klockan sex och för barnen klockan sju. Nio har jag lagt sista barnen och dråsar i säng med en skål kvarg och en bra serie - lyxig egentid! Det är stor skillnad på att vara själv nu och för några år sedan, med alla aktiviteter och barnens alla läxor.
Idag åkte ett vårtecken fram - nya kepan!
Astrid började dagen med ett tandläkarbesök, efter att ha klagat på tandvärk ganska ofta.
August sköter sig som tåget med skola, träningar och läxor. Kvällarna hörs han hojta och prata på engelska med sina VR-kompisar och kommer ibland upp helt svettig.
Astrid sa igår att det är så lugnt hemma när pappa är borta, utan hans stressande. Jag kan inte annat än att hålla med, även fast jag inte får ihop ekvationen - två vuxna borde innebära hälften så jobbigt, men det är faktiskt tvärtom.
Saknar honom gör vi i alla fall!
Så här hålls dagarna ordning på. Gul är jag, blå August, grön Axel, lila Astrid. Allt som ska kommas ihåg varje dag att höra i toppen och fylls på varteftersom det kommer nytt i veckobrev, chattar om kalas, cuper och annat. Mitt i allt vill jag följa mitt träningsschema till ultramaratonet i tuff trail om fyra veckor.